Talet och lärandet

Vi har nu arbetat med kapitel 7 och 8 i Gibbons bok Lyft språket lyft tänkandet. Uppgiften var:

En observationsuppgift i kollegas klassrum – tillsammans:

Gör en observationsuppgift i en kollegas klassrum under minst en lektion. Ditt fokus ska vara på interaktionen, vilken typ av frågor som ställs, vem ställer frågor, talutrymme, tanketid, uppföljande frågor  osv. Använd ett observationsprotokoll under tiden du observerar.

Gör sammanfattande anteckning med reflektioner som också kopplas till innehållet i kap 7.

Jag besökte en kollega som höll en lektion i matematik. Jag kom med in i början av lektionen och min kollega körde igång lektionen direkt. Det verkade som att eleverna visste vad de skulle göra och många satte igång att räkna matte på en gång. Kollegan hänvisade till en anteckning på tavlan som talade om hur långt eleverna skulle ha räknat i boken. För att peka på några saker jag såg hos min kollega använder jag min läslogg som ni kan se nedan.

Reflektioner
Rad 1 om begripligt inflöde:
Jag har jag tolkat det som, när jag lyssnade på några av min kollegas elever som samtalade om olika matematiska problem, att eleverna hade fått olika begrepp som de skulle använda i sina lösningar. Det handlade om area, bas, höjd osv. Eleverna pratade om begreppen och använde dem i sin interaktion. Detta gällde några elever som satt tillsammans kring ett bord. De samarbetade och jag förstod det som att de hade förståelse för dessa begrepp så att de kunde använda dem i sina samtal och diskussioner.


Rad 2 om att delta i interaktion:
Gruppen av elever som jag beskriver ovan gör verkligen detta, de deltar i omfattande interaktion och får möjlighet att delta och använda ämnesspråket. En reflektion är att detta var ett fåtal elever i klassen som jag hörde prata på detta sätt och jag tänker att om de hade fått diskutera lösningen i helklass så hade fler elever fått ta del av deras samtal och läraren hade kunnat stötta vidare.



Rad 3 om hur eleverna använder språket i samtal:
Jag har inga särskilda reflektioner kring detta då jag och min kollega inte pratat om det tillsammans utifrån min observation. Men, jag uppfattade det som att klassen jag var i var vana att samarbeta och hjälpa varandra framåt med hjälp av samtal och inte bara rätt svar på en uppgift. De förklarade hur de tänkte.

Läslogg 

Lyft Språket Lyft Tänkandet av Pauline Gibbons, 2009

Kapitel 7

Citat	Reflektion	Konsekvens
“...begripligt inflöde ska ligga steget för det som eleven faktiskt kan producera, eftersom språklig förståelse alltid föregår språklig produktion.” Gibbons 2009 s. 194	Jag tänker på hur många gånger jag läst en elevtext där det i samtal med eleven framkommer att eleven inte riktigt förstått vad hen skrivit.	Att arbeta gemensamt med ämnesspråket och språket i allmänhet är så viktigt och något jag i fortsättningen ska fokusera på i min egen undervisning.
“Eleverna måste få möjlighet att delta i omfattande interaktion, inte bara besvara frågor med enstaka ord.” Gibbons 2009 s. 194	Att samtala, diskutera och resonera muntligt i klassen är viktigt och hjälper eleverna framåt. Upprepning av begreppen tillsammans är likaså det viktigt för eleverna.	Jag skulle vilja att vi tillsammans i arbetslagen/ämneslagen skapade bra frågor, öppna frågor som leder till diskussion istället för konstaterade.
“...om man gör elever medvetna om hur de talar med varandra och hur de kan använda språket när de resonerar och löser problem tillsammans får detta positiva effekter på deras förmåga att använda språk för att tänka kritiskt och konstruktivt tillsammans.” Gibbons 2009 s. 215	Förra läsåret gjorde jag precis detta med mina niondeklassare. Jag gjorde det med tanke på det nationella provet i svenska då de skulle presentera, leda och delta i samtal. Jag ångrar givetvis att jag inte gjorde detta tidigare med tanke på det goda resultatet.	Jag kommer i fortsättningen vänja eleverna vid detta tidigt, redan i årskurs sju. Jag vill även uppmana alla mina kollegor i sina ämnen att göra detsamma. Det Gibbons skriver om handlade mer om ett övergripande samtalsmönster vilket jag tycker verkar väldigt bra att göra och jag kommer testa även det.

En sista reflektion kring detta är som jag skrivit tidigare att jag själv inte har några elever för tillfället och önskar att jag hade det. Jag vill ha besök av kollegor hos mig som tittar på hur jag gör i olika sammanhang och jag ser fram emot att få det när jag undervisar igen.

SoL- Språk och Lärande

Det här läsåret gör vi SoL på Ektorpsskolan och med det menar jag att vi arbetar med att lyfta språket i alla ämnen. Det handlar om att stärka lärandet för eleverna genom att stärka deras språk i de olika ämnena. Vi läser allihop boken Lyft språket, lyft tänkandet av Pauline Gibbons och arbetar sedan gemensamt i arbetslag, ämneslag och andra grupper kring uppgifter. Syftet som jag ser det är att alla ska få en förståelse för hur viktigt språket är i alla ämnen och hur vi alla kan arbeta för att stärka elevernas språk i ämnet och på så sätt få eleverna att komma längre i sin lärprocess. 

Till första träffen skulle vi läsa förordet och kapitel 3 och 4 i Gibbons bok. Jag läste första gången innan sommarlovet och jag ska helt ärligt säga att första gången jag läste kändes det tungt. Det var nästan slut på terminen, jag släppte iväg 9:or och var ganska så slutkörd. Det var tungt att läsa och jag lade undan boken och tänkte det där tar jag tag i sen. Lusten kommer väl tillbaka…

Det gjorde den. Med råge. Första träffen med Mariana Sellgren, som är vår utbildare, upplevde jag som positiv. Jag är ju positiv till min natur och tycker att det är väldigt roligt att utvecklas och komma vidare, lär mig mer, gärna tillsammans med andra. Jag hade efter sommaren hittat tillbaka till lusten, lusten att lära mer, att sätta mig in i vad detta med SoL kan innebära för mig men viktigare för våra elever på Ektorpsskolan och de elever jag möter. Just nu har jag inga egna elever då jag är tjänstledig från min svensklärartjänst och arbetar som samordnare och med IT-utveckling på skolan, men jag tycker som sagt det är roligt med utveckling och därför var det en självklarhet för mig att delta i detta arbete.

Efter första träffen då vi bland annat hade fått testa progressive mindmapping skulle vi gå ut i klasserna och testa en ny aktivitet. Jag som inte har någon egen elevgrupp ville såklart testa även jag och frågade min kollega Sara Andersson om vi tillsammans kunde planera en aktivitet och genomföra den tillsammans. Vi planerade aktiviteten progressiv mindmapping utifrån matteproblem. Vår tanke var att eleverna i grupper, fyra grupper i klassen, skulle få ett problem och sedan skriva ned, i en tankekarta, olika lösningsförslag, tankar, begrepp osv.Efter ca 8 minuter skulle grupp 1 gå vidare till grupps 2 papper osv. När alla grupper skrivit på alla papper skulle de utifrån sitt ursprungspapper planera och skriva en så tydlig lösning/redovisning som möjligt. 

Eleverna fick instruktionerna och tog sig an uppgiften på ett positivt sätt och arbetade tillsammans med den i grupperna. De gick vidare till nästa och försökte ställa frågor till den mindmappen, försökte ge förbättringsförslag och vidareutveckla lösningen. Eleverna gav efter övningen uttryck för att övningen varit positiv, de kunde se en vinning i att få se hur andra tänkte och försöka ge feedback direkt. De pratade matte med varandra och fick fler perspektiv på hur man kan tänka i ämnet. Jag tror det var givande för eleverna och jag tror att de lärde sig en del på tillfället, de lyssnade på varandra, ställde frågor till varandra, ingen var tyst, alla fick komma till tals. Jag upplevde hela övningen som positiv, levande och givande - både för mig och för eleverna.

Förutom att prova en ny aktivitet med elever hade vi även som uppgift att diskutera olika frågeställningar i arbetslagen. Vi pratade mycket om förförståelse, begreppsförmågan och att vi har för bråttom i våra ämnen. Vi pratade om att vi måste läsa texter gemensamt med eleverna och inte lämna dem själva med texterna. Vi måste prata om texterna, om det som står i dem, betydelsen, vad vi och de vill veta mer av. Vi, lärare, måste guida eleverna genom den stora textmassan som de möter varje dag, i alla ämnen. Diskussionen var intressant och vi berörde mycket, någon tyckte inte att man alltid hade tid till att gå igenom texter och någon tyckte att vi måste hjälpas åt mer, arbeta mer ämnesövergripande kanske för att få eleverna att lyckas bättre med skolarbetet. Tips och idéer delades och det fanns en vilja i arbetslaget att komma vidare med detta. Vi pratade om olika lässtrategier och hur vi kan använda oss av dem i undervisningen för att eleverna ska få verktyg för att kunna tillgodogöra sig texterna och undervisningen ännu bättre. Vi pratade om hur det hänger ihop med studieteknik. När vi diskuterade detta tänkte jag på det Gibbons skriver på sidan 92 i sin bok om att det inte är ”förrän i tonåren eleverna exponeras för detta register genom de läroböcker de läser och genom de texter de ska skriva.” Vi behöver arbeta mer med våra ämnesspråk och lära eleverna det och arbeta med att få eleverna att behärska språket innan vi kan kräva av dem att skriva och tala med det ämnesspecifika språk som är krav i olika ämnen. Citatet ovan handlar o nominaliseringar och hur eleverna och när eleverna utvecklar sin förmåga att förstå och själva använda sig av dem. Det är svårt, och jag som svensklärare har ofta diskuterat med kollegor i andra ämnen hur svårt eleverna har att förstå texterna de ställs inför i exempelvis so- och no-ämnen. 

Vidare på sidan 96 skriver Gibbons ”[…] svårt för eleverna att förstå det om innehållet är obekant; detta kan i sin tur skapa hinder för läsandet. Därför måste inlärningen av nya begrepp börja med samtal i klassrummet om vad eleverna redan känner till om ämnet, med ett vardagsrelaterat språk och exempel från deras vardag.” Efter att vi genomfört uppgift 1 med eleverna (progressiv mindmapping) reflekterade jag över detta. Eleverna använda där begrepp om diagram, statistik och skulle tolka och förklara diagram och frekvenstabeller. De kunde använda sitt vardagsspråk till detta och sedan utveckla sitt vardagsspråk till ämnesspråket i matematik. De kunde utgå från sig själva och sin förförståelse för att sedan fördjupa och bredda kunskaperna inom ämnet och använda ett ämnesspråk. Häftigt tänkte jag. Vidare tänker jag hur övningen vi gjorde Sara och jag kopplas till elevernas erfarenheter när de mötte ett diagram och tittade på det hade de allihop en tanke kring vad det visade. Deras erfarenheter skapade motivationen, det liknar Janus-undervisning som Gibbons skriver om på sid 101.

Att få testa och arbeta med det här betyder mycket för vår skola och verksamhet tror jag. Vi har många elever som har ett annat modersmål än svenska. De eleverna och andra elever också behöver få med sig språket hela tiden. Vi måste arbeta med språket i alla skolans ämnen och det är så mycket lättare när vi gör det tillsammans. Jag ser fram emot nästa tillfälle och jag ser fram emot att arbeta språkutvecklande tillsammans med mina kollegor i matematiken, kemin, geografin, slöjden, musiken, idrotten, ja i alla ämnen. Själv är jag svensklärare och arbetar ständigt med språket, men jag sitter på inga vis på några rätta svar eller något facit. Jag lär mig massor på det här! Och kanske har jag en stor fördel just nu då jag inte undervisar att få vara med i fler ämnen och göra detta, på så vis breddar jag min egen kunskap i övriga skolämnen.